Maktkamp kan med fördel ses som ett nollsummespel. Det innebär att när någon makthavare (enskild heller grupp) förlorar makt så uppstår ett maktvakuum. Detta vakuum kommer att fyllas av andra.
När vi kritiserar makten så riskerar vi, om vår kritik leder till att makthavaren förlorar makt, att skapa ett sådant maktvakuum. Det gäller därför att prioritera sin kritik och analysera vad konsekvenserna kan bli om kritiken lyckas. Riskerar vi att vakuumet fylls av ännu sämre makthavare än den vi kritiserar?
De som redan har makt kan lättare fylla ett maktvakuum än de som saknar, och är ovana med, makt. Makthavare använder därför ofta kritik av annan makt för att skapa ett maktvakuum de sedan själva kan fylla. Genom att kritisera och problematisera makt kan man få andra att gå ens ärenden och på så sätt mobilisera "fiendens fiende" för sin egen sak.
Ett modernt exempel på detta är den pågående kritiken mot den vita, medelålders, heterosexuelle medelklassmannen (tidigare ofta dolt i form av så kallad "normkritik" - numera allt öppnare). Eftersom detta är en grupp som inte gemensamt värnar sitt eget intresse, eller ens identifierar sig som en grupp, är den ett tacksamt offer för en sådan attack.
Genom att mobilisera allehanda grupper, kvinnor, unga, icke-heterosexuella, icke-vita, och så vidare, iscensätter man en omfattande attack. Vissa tongivande individer (och undergrupper) i de attackerande grupperna kommer på så sätt tillfälligt att få del av bytet men då dessa i sin tur, var och en, är svagare och lättare att besegra kommer de så småningom i sin tur att besegras av de intressen som bakomliggande driver attacken.
De flesta som går dessa makthavares ärenden kommer aldrig få del av vinsten och även de tillfälliga vinnarna kommer med tiden att förlora den makt de tillskansat sig. Alla dessa grupper som just nu enas mot de vita medelklassmännen kommer nämligen inte kunna hålla ihop (tänk till exempel på de inneboende motsättningar som finns mellan islamister och hbqt). De kommer därför i sin tur bli lätta offer för de makthavare som initierat kuppen, när tiden väl är mogen.
Sammantaget riskerar de som nu hakar på tåget i kritik mot den vita medelålders medelklassmannen att byta ut en stor grupp relativt universalistiska, välmenande, toleranta och heterogena (i det att individerna i gruppen har olika intressen) makthavare mot en liten grupp elitistiska, fientliga, intoleranta och homogena (med samma intressen) dito.
